The Great Ocean Road and The Grampians

Tisdag blir det en sväng till Ikea; är som ett barn på julafton då jag ser skylten "IKEA Home furnishing" och kan knappt vänta på att få gå in och få känna mig lite som hemma. Går runt och kikar på allt som finns, plockar på mig en och annan sak som är behövlig såsom en filt och en matlåda. Sätter mig såklart i deras restaurang och äter svenska köttbullar och äppelpaj. Så gött! Köper sedan svenskt lösviktsgodis, kaviar och julmust i deras kiosk. Hittar även glögg, snaps, sill, pepparkakor och Alladinaskar men tänker att det får inhandlas närmare jul i Sydney.
 
Senare på kvällen möter jag upp Hanna och vi går och käkar middag en bit utan för stan på ett koreanskt ställe som heter Mrs Kim´s Grill. Ganska fränt ställe där de tillagar maten just framför en. De steker det typ av kött du väljer och till det får du ris, en stark sås, lite kryddor och grönsaker som du lägger och rullar ihop i ett salladsblad. Lite söligt, men jävligt gott. Vi pratar om allt och inget och har det riktigt trevligt. Kommer fram till att Melbourne typ fastnat i 90-talet för överalt hör man Let´s get it started, Smooth och Sexual Healing haha. Vi tar sedan tåget till "mina trakter" och sätter oss på en pub och beställer in drinkar. Jag kör Long Island Ice Tea och Hanna tar en Mojito. Hanna tar sedan sista tåget hem och jag går till mit hostel. Lottie checkade ut på morgonen så då jag kliver in i rummet möts jag av en glad och pratglad kvinna runt 50års ålder från Danmark. Vi pratar i nån timme medan jag packar min lilla rygga inför min kommande tredagarsresa längs Australiens sydkust. 

Väckarklockan ringer halv sex och jag pallrar mig upp ur sängen, drar på mig kläderna, slänger upp väskan på ryggen och knallar in mot centrum. Idag börjar resan längs The Great Ocean Road som går längs sydkusten, även kallad Vrakkusten, som sedan går vidare till bergen Grampians. En minibuss stannar till och ut kommer turgudien Neil, vi hälsar och han bockar av på sin lista att jag är med. Kliver sedan in i bussen och jag får ett säte för mig själv, så skönt! Vid halv åtta har vi hämtat upp alla som ska med på resan och vi börjar rulla ned mot TGOR, det tar upp emot två timmar innan vi ser skylten som visar att här börjar vägen. 
 
Det är till en börjar väldigt mulet och vi tror inte att vi ska får nån sol alls medan vi åker längs vägen som har en vacker utsikt över havet och vackra berg på andra sidan. Vi stannar för att ta lite kort och vi får Neil att posa lite snyggt framför bussen, åker vidare och stannar vid Otway´s regnskog som vi vandrar genom i någon timma. Det känns då man går där att luften är ren och frisk och så får vi se några av de högsta och bredaste träden i världen. 
 
Därefter åker vi en bit till och tar sedan lunch. Vi börjar lära känna varandra i gruppen lite och jag börjar prata med en tjej från Holland och en kille från Norge och ett äldre par från England som komenterar över min tydligen "goda engelska". Vi rullar sedan vidare till De tolv apostlarna och har turen att solstrålarna bryter sig genom molnen. Tyvärr har vattnet tagit fem av de tolv apostlarna så nu är det bara sju kvar. Men vackert är det ändå... och blåsigt.
 
Vi far sedan vidare till Loch Ard Gorge. Går först ned för att kolla in the gorge som är som en ravin med höga stenväggar och enda vägen in är ifrån vattnet. Ganska mysigt att vara där nere och vattnet ser otroligt inbjudande ut för att ta sig ett dopp. Går sedan upp för att se på utsikten. Stället är döpt efter Victorias mest förödande händelse för 120 år sedan. Skeppet Loch Ard går på grund i slutet av sin tre månaders resa ifrån England till Melbourne. Bara två av de 54 passagerarna överlever; Tom Pearce, 15 år, och Eva Carmichael, 17 år. Tom driver in i ravinen och hör sedan Eva ropa på hjälp så han simmar ut för att hjälpa henne. Hon är illa däran och han försöker ta hand om henne under natten i en grotta. Dagen efter klättrar han upp ur ravinen för att hämta hjälp. 
 
Vi åker sedan till Warrnambool för at övernatta. Dagen efter åker vi inåt landet till The Grampians. Det tar några timmar men till slut är vi framme, vi äter lunch och går sedan uppåt berget till Chataqua peak. Det tar ungefär en och en halv timma att ta oss upp och värmen gör det otroligt jobbigt men när vi väl når vårt mål är det så värt det. Utsikten över dalen där vi bor och hela landskapet är bara för underbart. 
 
Därefter går vi tillbaka til bussen och vi åker upp på berget mitt emot, som tur är behöver vi inte gå uppför den här gången. Där får vi en lika fin utsikt över dalen. Vi åker sedan ned till byn Halls Gap och stannar till för att se på alla kängurus som har kommit fram under eftermiddagen. De är vilda men vana med folk så man kan komma ganska så nära dem. 
 
Sedan blir det BBQ till middag och vi alla tar oss en öl eller två. Sitter och snackar om allt och inget, kikar på alla kängurusar som hoppar förbi just där vi sitter och har en supertrevlig kväll. Senare går jag och Kim (norsken) för att kika ännu en gång på kängurusarna och kolla in den underbara omgivningen. Älskar att vara omringad av fjäll, det ger en så speciell och härlig känsla. 
 
Att vakna upp med en sådanhär omgivning gör man inte varje dag. Solen skiner på bergen och jag sitter där med en kopp kaffe och bara njuter innan vi packar ihop och drar oss i väg till Reeds Lookout and The Jaw´s of Death. Säger det helatiden, men utsikten från dessa platser är helt otroliga. Därefter åker vi vidare till McKenzie Falls. Inte så stort vattenfall men väldigt fint. Måste dock gå flera hundra trappsteg för att komma dit men det är så värt det. Vi sitter där ett tag, tysta och bara njuter av solen och omgivningen och jag doppar fötterna lite i det kalla vattnet. 
 
Omgivningen av McKensie Falls var förut en tjock tät skog, men för två år sedan så brann skogen runtomkring ner på ungefär 500 hektar. De blev så hett i branden att oljan i träden kokade och vägskyltar smälte. Varje år får de någon typ av tragedi; att det börjar brinna eller att det uppstår floder som sköljer bort allting i sin väg. Dessa träd är fortfarande svarta efter branden och ytan är bara kol. Lyckligt nog så är skogen på väg att återhämta sig, men de kommer ta några år. Tycker dock att de är otroligt hur naturen kan återhämta sig efter något sådant. 
 
Efter detta börjar vi rulla hemåt och vi får ännu en upplevelse utan extra kostnad; vår buss bestämmer sig för att sluta fungera mitt på motorvägen, en timma ifrån Melbourne. Så det blir picknik vid motorvägen medan vi väntar på en annan buss. Undertiden försöker Neil laga bussen och nyfiken som jag är går jag emellanåt dit för att kolla läget och hjälpa till med skruvandet. Utan lycka såklart. Väl hemma så möts jag av glada välkomnande tjejer som undrar hur resan varit och jag ligger i sängen resten av kvällen och bara slappar.
 
På lördag eftermiddag hänger jag med Lotte till St.Kilda Beach där vi möter upp några av hennes arbetskambater och spelar lite volleyboll. Vi är där några timmar innan jag och Lotte far hem till mitt hostel och lagar mat tillsammans. Pasta, med champinjoner, tomatsås, paprika och fetaost med lite vin till, jäklarns så gott! Fixar till oss lite och åker sedan till Rafaels där vi tar oss några öl medan vi kikar på utsikten han har över Melbourne och pratar om våra reseplaner. Efter några timmar lämnar jag dessa två för at möta upp Kim och en tjej från Whales. Vi drar till en klubb kallad Croft som är ett gamalt mentalsjukus, en riktig häftig kubb! Går därefter vidare till Cookies där jag börjar snacka med en kille som visar sig ha släkt i Sverige. Han tycker jag borde se alla Melbournes Takbarer innan jag åker och vi betämmer oss därför att mötas och gå ut senare i veckan. 
 
 

Kommentera här: